Ja hundra utropstecken!!!
Den har varit isär klass en av de värsta jag upplevt! Har vänt mig ut och in för att göra alla glada och försökt hjälpa alla. Tror ingen förstår faktiskt…
Samtidigt bär jag på en otroligt tung sak inombords som ytterst få vet om,
Ibland känns det för jäkligt och jag vill bara skrika rätt ut men samtidigt så är det ingen som lyssnar ändå så varför bry sig. Alla är så jäkla upptagna i sina egna liv och jag förstår dom för jag önskar jag kunde vara likadan men jag inser hur tråkigt det hade varit!
Har i alla fall bestämt mig att sluta försöka och bry mig mer om mig själv. Varför försöka när ingen gör det tillbaks?
Har en speciell person att tacka för mycket, eller ja två. Min syster och systerdotter!! Hade velat ge dom allt jag kan men det går inte men någon dag ska jag ge tillbaks!!
Jag har många att tacka i mitt liv men de finns alltid en baksida.
I veckan befann jag mig på botten kändes det som och jag insåg att detta måste ändras så det gjorde jag dagen efter!
Tack
