ikväll gav jag mig in i en diskussion som jag inte borde gjort i efterhand då många känslor svallade upp
det handlade om åldersskillnad i ett förhållande
det fick mig att se tillbaka till tiden då jag träffade min dotters pappa. han var den godhjärtade människan som lyste upp min tillvaro, han hjälpte mig, ordnade för mig och såg mig som en självständig person.
han fanns där dygnet runt, stöttade mig genom en extremt svår period och vi fann en väg som vi skapade gemensamt,
vi skapade ett liv fyllt av glädje,sorg och allt annat man får dras med i livet. vi befann oss kanske inte direkt på samma plan men det tog inte lång tid tills vi gjorde det.
jag såg ingen ålder utan jag såg personen han var! jag såg hur god han var med sin son, med mina vänner och min familj. jag såg hur han brydde sig och hur han ville hjälpa alla runt om sig.
jag såg ett varmt hjärta, en stor personlighet och en man jag kunde tillbringa mitt liv med.
i början gick vi igenom så mycket tillsammans att ett annat förhållande hade spruckit flera gånger om. vi fann vägar ut och växte oss starkare gemensamt.
varje dag fick jag höra från människor utanför våran närmsta krets om hur konstigt det var med åldersskillnaden, vad vidrigt det var, hur äckligt det var osv.
han gjorde inte någon illa och inte heller jag men ständigt fick vi dras med diverse påhopp och ren mobbing.
länge så grät jag dagligen på grund av detta men jag stärktes också som person och våran närmsta krets stöttade oss.
min dotters pappa är inte mycket äldre än min bror och för mig är det inget konstigt! jag såg HAN och inte åldern på hans födelsebevis! vad har ålder med det att göra? (detta handlar om vuxna människor och inte barn då så ingen missuppfattar vad jag menar med åldersskillnad)
innan jag träffade han så träffade jag vissa snälla killar i min ålder och vissa som utnyttjade mig och verbalt tryckte ner mig under jorden. när jag träffade han så hade jag ett hårt skal men ett ytterst nerbrutet inre. det var inget jag visade men hans mod och hans verbala och handlingskraftiga åsikter hjälpte mig upp till den jag är idag!
jag har definitivt mycket att tacka honom för och tio år av ett förhållande bevisar att vi överkom den extrema mobbingen och nedtryckningar som dagligen pågick!
hade Facebook varit så stort då som det är idag hade problemet varit ännu större för den diskussionen som pågick på ett forum gjorde att jag fick tårar i ögonen. där ute sitter många människor som träffat sin livs kärlek och det har inget med ålder att göra. dessa människor kommer antingen avbryta sitt förhållande eller kämpa sig igenom dessa verbala nedtryckningar.
att veta att folk där ute tycker det är vidrigt och helt förfärligt gör mig så illa till mods att jag får gråten i ögonen.
jag hoppas innerligt att våran dotter träffar sin livs kärlek i framtiden och då kommer jag stå bakom henne oavsett vad killen/tjejen har för hudfärg, ögonfärg, ålder, kön eller jobb!
jag tänker visa min dotter att jag stöttar henne i allt! jag är också väldigt stolt över den resan vi gjorde och den dotter vi skapade och jag hoppas hon får ett öppet och kärleksfullt liv utan att personer kommer trycka ner henne och gör dom det kommer jag kämpa med henne och bevisa deras okunskap!
