Mitt liv har varit en berg och dalbana sen jag vet inte när!
Det är toppar som oftast inte varar så länge och dalar som brukar vara väldigt länge tyvärr!
Jag önskar mig ett stabilare liv men livet skall ju vara såhär säger dom?
Idag har vi i alla fall hälsat på mina föräldrar och hjälpt dom litegranna så det var skönt även om man hamnar efter här hemma så känns det alltid bra att hjälpa någon annan.
Jag undrar varje gång hur dom orkar? Hur orkar de hålla på mellan sjukdomar med alla ansvar de har? Hoppas jag blir likadan en dag!
Dessutom brukar de alltid försöka hålla ihop familjen men ibland vill inte resterande medlemmar och då kan det bli ett otroligt hårt jobb som slutar i oändlig rädsla och nederlag.
Har insett det sista att familjer splittras och återförenas osv. Det är som en ond cirkel och i den cirkeln ingår
Avundsjuka
Lycka
Rädsla
Trygghet
Osv.
Vi kan inte påverka detta utan det är livets gång men vi kan definitivt påverka det helt klart!
Puss och kram
