ja så är det! Hängde med min kära bror idag som jag saknar typ hundra gånger i månaden just för den han är! Ibland behöver jag fylla ut mitt hjärta med lite kärlek av honom så det gjorde jag idag!
Min bror är underbar och fantastisk och igår hjälpte han mig att hämta en cykel till Casper som Casper blev överlycklig för som ni ser nedanför
Vi pratade om att gå ut och jag kan årligt säga att jag inte har den blekaste aning om när jag var ute senast! Herregud! Mitt liv är blöjor, jädra massa städ och plockande och liksom inte en enda drink i siktet!
Ibland är det inte utan att man saknar ett socialt liv trots att jag trivs med mina barn helt och hållet men att umgås med andra vuxna hade inte skadat rent ut sagt!
Jag sminkar mig knappt längre, skiter i vad jag äter (vilket vissa påpekat!) och har inte orken att fixa till allting så det får jag väl ändra på helt enkelt!
Bra start imorgon? Vi får väl se på det men samtidigt? Gör jag det för min eller någon annans skull?
Jag är lite av en optimist i alla lägen oavsett om det gäller tid eller liknande så får väl bli optimist om detta med? Göra upp en plan eller något?
Vi får se om jag lyckas?
Ha det gött