Det var hon verkligen! Denna underbara människa som spred sådan glädje och framtidstro.
Du var en sådan fantastisk människa och man möttes alltid med världens största leende och en smått förvirrad människa som alltid ursäktade röran trots att hennes hem var det varmaste och mest välkomnande som fanns.
Hon var alltid på språng men aldrig att hon glömde sina vänner! Hon fanns alltid och hon var en sådan fantastisk stor inspiration.
Jag brukade ringa dig om mina problem och fick alltid samma svar: Evelina du vet vad du ska göra och gör det nu!
Jag glömmer aldrig när dina tvillingar var små och jag fick äran att passa dom. Helt förvirrad lämnade du mig med två barn i varsin babysitter och jag var så nervös. Det enda du sa var: om jag inte hade litat på dig skulle du aldrig fått passa dom och varför var jag orolig? Det gick strålande!
Jag glömmer heller inte den dagen du ringde mig och sa att du får min häst. Oj vad jag kämpade med att försöka få ihop det men det gick tyvärr inte.
Eller den dagen jag visade upp Moa för dig och Sofia vaktade henne som en hök och Moa fick den finaste klänning man kan tänka sig och den kommer jag alltid att spara.
Eller den dagen du visade upp Sofia och jag satt med världens minsta knyte och tänkte att jäklar vilken fin familj du fått Sofia.
Du var en solstråle och idag insåg jag att du är borta. Jag insåg hur full kyrkan var. Hur uppskattad du var men att vi tog dig för givet. Fanns vi där när du behövde oss? Jag hoppas innerligt att du funnit frid i ditt liv och jag lovar att hade vi kunnat backa tiden så hade jag gjort allt i min makt för att förhindra detta för jorden har mist en av de finaste människor som någonsin rört vid denna planet. En av de roligaste, smartaste, finaste och absolut gladaste människorna jag någonsin känt och jag vill bara säga hur i helvete mycket jag kommer sakna dig!!!
