i helgen hände något hemskt, jobbigt och helt ofattbart!
Två vänner, familjemedlemmar och underbara människor förlorade sin dotter. Dottern var 16 månader och den finaste lilla tjej man kan tänka sig!
En solstråle som fick en tuff start men som kämpade på och hon strålade av kämparglöd som ingen annan.
Jag kan aldrig känna hur de känner, jag kan aldrig ta över deras smärta eller vända tiden men jag hoppas de vet att jag finns där och jag hoppas de så småningom kan finna frid
Runt om står andra familjemedlemmar och försöker hjälpa, stötta men vad man än säger låter det fel eller dumt.
I denna tid borde alla se förbi eventuella meningsskiljaktigheter och finnas där för de som behöver det
