Vad går allt ut på?
Moa har hög feber, jag ligger halvt däckad och problemen bara hopar sig och allt känns för jäkligt!
Tårarna hänger i ögonlocken och allt blir för mycket! Allt kämpande blir så fruktansvärt otacksamt och jag erkänner att jag inte gör/gjort allt rätt men ärligt talat så känns det ibland som om man inte borde göra något för det är lättare!