Idag var vi iväg och fikade på ett café i närheten och den frågan som jag ställt mig många gånger slog mig igen!
Får man klaga på andras barn?
I ett rum med många barn utmärker sig några snabbt. Barnen springer runt, runt och runt. De skriker konstant, bråkar och helt plötsligt försvinner dom och föräldrarna får leta efter dom.
Min dotter är inte alltid på bästa humöret men hade blivit smått tokig på att springa efter henne konstant, sära på henne och vem det nu är när de bråkar osv.
Jag förstår helt och hållet föräldrars ångest över att stå ut med detta men ibland så vill man bara gå emellan och hjälpa till liksom.
Min dotter lyssnar oerhört effektivt på främmande människor om de säger: vill du akta på dig? Som ett exempel!
Jag vet också att när Moa var liten var min fasa att åka och handla då hon för det mesta skrek men ett tu tre funkade det galant.
Jag skulle däremot aldrig våga säga till andras barn men tanken har slagit mig
Jag tycker att det är viktigt att säga till andras barn, först och främst är det föräldrarnas ansvar att barnen inte skadar sig själv och andra eller gör något annat som är opassande på platsen. Men det är vårt ansvar som vuxna att lära barn vad som är rätt och fel i ett stort perspektiv. (Inte om man håller gaffeln med höger eller vänster hand).. Säg till, tycker jag. om det är rimligt och om föräldrarna inte verkar se, eller om de är totalt obrydda..