Okej så jag kommer dit halv fyra och parkeringen är full vilket jag trodde från början. Parkerar en bit bort och lastar ur Casper till vagnen och promenerar in. Jag hör barn sjunga och värmen sprider sig på den inhägnade trädgården. Ballongerna fladdrar och björkriset hänger vid varje stolpe.
På gräsmattan står par och håller om varandra, det står skilda föräldrar med varsin kamera och med det där stolta leendet.
Barnen vinkar för fullt! Va jag än vänder mig inser jag att jag är den enda som är där själv.
Jag förstår inte hur alla kommer loss från sina jobb men förstår att det är en viktig dag för dom.
Barnen sjunger sång efter sång och Moa sitter stolt på första raden men inte i den klänning hon fick på sig imorse utan i en extra tröja för någon hade spillt på henne. Hon leker med sitt halsband hon fått av moster och sitt lockiga hår hänger åt alla håll men ändå i en välkammad frisyr. Hon letar med en vilsen blick efter sångerna efter mig men står lite på sidan. Jag ser hur ledsen hon börjar bli när hon inte hittar mig i folkmassan och jag försöker desperat vinka och ropa men fick tillslut tag i henne och vilket leende jag fick. Mamma du kom! Ja såklart jag gjorde!
Efter sångerna är det fikadags. Jag har med mig kaffe, dricka, bullar, tomater, korv med bröd osv..
Vi lägger ut filten på gräset och min prinsessa blir glad över bullarna och drickan men mest tomaterna. Jag frågar henne om vi ska grilla korv på gemensamma grillen vilket jag inser senare är ett osmart drag. Casper sover och det får inte att ta med vagnen dit bort och jag känner inte föräldrarna så kan inte be någon hålla koll direkt så vi skiter i korven helt enkelt och låter de som är två grilla…
Bredvid mig sitter ett par med barn på samma avdelning som Moa. De är skilda och jag vet att de går igenom en svår process emot varandra men de visar ingenting för sitt barn. Som vilka föräldrar som helst satt de där och delade på kaffekannan, allt för sitt barn!
Efter en timma gick vi hem. Moa älskade att leka med alla barnen men jag ville bara där ifrån på något sätt.
Just nu känns allting lite svårare, allt känns väldigt mycket jobbigare och det är helt enkelt inte en bra period i mitt liv.
Jag älskar mina fantastiska barn! Moa sover numera i eget rum vilket är hur bra som helst för hennes egna del så hon slipper bli väckt av Casper och Casper och jag kan väsnas hur länge vi vill 🙂 det bästa är att 3 i sängen är bra mycket mer plats än 4 😉
Imorse hade jag det värsta blodsockerfallet jag någonsin haft. Blev så jäkla rädd. Jag skakade jättelänge och tryckte i mig en chokladbit innan det blev för mycket.
Allt löser sig säkert….
