Hej!
tänkte diskutera en sak lite!
När man levt ensam ett tag och har sina rutiner kan det vara svårt att släppa in någon i sitt liv?
lördagkväll som ensam:
först öppnar du kylen och ser en liten gammal ostbit i hörnet, en öppnad vinflaskan sen två veckor tillbaka, lite rester från pizzan du unnade dig igår och en sur mjölk
hmmm pizza idag igen?
Sen slänger du dig i soffan och inser att det hade varit en fördel att duscha men orken har inte infunnit sig ännu och klappar på dina ben och inser att det var 2 veckor sen du såg en rakhyvel senast och stubben sticks men vem bryr sig?
Du äter godisbitarna som var kvar i påsen sen Gud vet när och somnar på soffan utan att duscha!
Sen träffar du någon:
då rakar du alla kroppsdelar som finns ifall det händer något ? Det skrubbas och smörjas hej vilt
Sen handlar du hem ”nyttiga” saker om personen skulle komma över någon dag för då ser det bra ut
sen sminkar du dig innan du ens vaknat för att se bra ut på dina selfies eller om du springer på personen på stan
sen blir det seriöst och några år senare så:
sitter du i soffan med orakade ben igen
äter de där godisarna från förra myskvällen för ett tag sen när barnen somnade tidigt
du sminkar dig någongång när tid finnes
allt är som en cirkel och cirkeln fortsätter oavsett vilket stadie du är i hamnar du tillbaka där igen!
En liten undran såhär på kvällen och ja? Jag är oftast i soffan med gårdagens godis och orakade ben ?
Hahaha känner igen de där ???