Häromdagen skrev jag om vårt missfall! Det tog tid och jah offentliggjorde inte inlägget förrän jag kände mig mogen till detta.
Sitter just nu och ser på två friska barn och inser hur lycklig jag är över dessa små individer som hjälper mig varje dag att må bra.
Inlägget fick mängder med respons och jag är så glad att folk tyckte det var starkt gjort men det var det mest skrämmande jag gjort hittills kan jag lova!
Att leta på nätet om information när du väl står där är som att leta efter en nål i en höstack och sjukvården är inte hjälpsamma överhuvudtaget så du befinner sig lite emellan pest eller kolera.
Nu börjar det vända men jag känner fortfarande av lite smärta och hoppas att allt ska avta snart.
Jag kommer definitivt inte ta något för givet längre och hoppas att fler får den hjälp de behöver.
